Trollet

Man kan tro att jag menar godis eller ngt annat gott nu men det gör jag inte. Jag menar självklart vår lilla sprattelbebis som ligger där inne och lever rövare. Kan inte hjälpa att känna mig så lycklig (med all rätt)  lövet min fantastiska situation. För jag känner att man måste få vara lycklig och kunna dela med sig av det också, inte bara när det är svårt. Här ligger jag i sängen med min fin sambo bredvid mig, vårà föräldrars katt vid fotändan och vår lilla plutt sprattlandes i magen. Det går inte att vara annat än lycklig! 

 

I början var jag så orolig för att jag skulle få missfall då både min mamma och syster har haft det. Har hört att det är ärftligt men jag slapp det. Vår plutt mår bra och visar oss det klart och tydligt med sina hårda och starka sparkar. Huvudet knuffar på min urinblåsa, händerna kittlar mina ljumskar och fötterna sparkar och buffar över hela magen och på revbenen. Älskade unge, du är så längtad! Jag kan inte förstå att jag ska bli... ÄR din mamma! Det är klart och tydligt för mig att sambon är pappa, det är så självklart för mig. Han är en pappa, världens bästa pappa också, men att jag är mamma... nej det låter konstigt. Underbart, men jag har bara inte vant mig än. God natt fina vänner så hörs vi kanske imorgon!

Ja! Jag är så glad! Jg fick beviljad graviditetspenning fr.o.m. 12/11 tom 28/12. Jag måste säga att FK har behandlat mina ärenden med superfart. Jag kan inte klaga. Jag trodde inte jag skulle få g.penning men tyckte samtidigt det hade varit konstigt om de inte gav mig det. Men så, i förra veckan fick jag beskedet. "Du har blivit beviljad graviditetspenning". Vilken lycka! De fick sig en liten törn på jobbet då jag aldrig kom tillbaka efter min sjukskrivning men de förstod mig. De visste om alla komplikationer som jag haft så de vad glada för min skull. 

 

Hur har det gått för er? Beviljade? Nekade? 

Vad trött jag är på att vara sjukskriven! Igår fick jag en blödning till och åkte mest in till Östra då jag fick en kraftig spark i magen dagen innan. Ville bara kontrollera så att et inte hade något samband. Det hade det som tur inte, vilket jag egentligen inte trodde att det hade. Jag blev glad och trodde vi kunde åka hem igen, lägga oss för att gå till jobbet imorgon... Icke! Jag blev sjukskriven i två veckor. Jag fick panik, jag har så mycket att göra på jobbet. Elva utvecklingssamtal var inplanerade, en del av vår stora barngrupp behöver stadga nu ihop med mig och en kollega nu. Det är kaos och jag kan verkligen inte vara sjukskriven, det går inte! Jag vet att jag måste tänka på vår älskade lilla skrutt men jag tro inte jag inöser allvaret. Jag tror att jag kan skydda oss två mot allt i världen. Naivt! 

 

Så nu sitter jag alltså här i sängen, nyvaken och rastlös. Vad ska jag göra nu då? Får kanske ta och åka till Hornbach och köpa mer färg till bebisens säng. I vilket fall som helst var det underbart att se vår lille skrutt igen! Älskade lilla barn som har vuxit så mycket sedan vi såg henne/honom sist. Vi fick även se att den lille även övar sig på att andas, magen åkte snabbt upp och ner :) Läkaren sa även att det är ett VÄLDIGT livligvadarn vi har i min mage, det visste vi ju redan men det är ändå kul när en läkare säger det som ser bebisar hela dagarna.

 

Med det sagt så ska jag starta dagen, är helt utsvulten! God morgon!

Jag känner mig så oansvarig! Jag hade ju munskydd, men för sprayfärg finns tydligen speciella skydd. Hur skulle jag veta det när skydden hänger där bland all färg?? Visst kunde jag kolla upp det, men hur skulle jag ens veta att det fanns något att kolla upp när skydden ändå hänger där? Fan!

 

Vi har slipat bebisens spjälsäng och idag sprayade jag den vit med sprayfärg från Hornbach (vilket inte spelar någon roll). Jag tänkte att bebisen inte tog skada eftersom jag hade munskydd, men då som sagt... kanske den inte skyddade mot just sprayfärg. Jag tänker dock att den måste ha skyddat något iaf. Visst fanns det inandningshål men de är småsmå. Någon skillnad måste det ändå gjort att jag hade skyddet, eller? Jag blir så trött! Min sambo får måla det resterande. Jag är dock en sådan idiot, jag har ett stort kontrollbehov. Jag vet att jag kan måla, jag vet att min sambo inte kan för han har aldrig gjort det. Men nu får det vara nog, nu får han lära sig om han vill det. Hur ska han kunna lära sig utan att prova? Det behöver inte bli perfekt, det blir charmigt för då har vi båda målat och slipat till bebisen =) Ja, nu ska jag inte andas in mer skit, 20 minuter räckte! Hoppas inte bebisen tog skada, känner mig verkligen oansvarig nu! Plutten, jag älskar ju dig, inte skulle jag skada dig medvetet!

 

Hejhej! Hoppas ni mår bra, ni få som läser =) Jag är trött, har precis kommit hem från jobbet och druckit en god, stor, varm choklad. Mina kollegor undrar hur länge till jag ska arbeta och jag kan inte ge dem något svar. Jag har sökt gravidpenning från och med mitten av november men man vet ju aldrig. Jag har haft lite komplikationer under graviditeten och jag hoppas verkligen att jag får lite tid innan bf. Vet inte hur jag ska klara av att arbeta fram till bf annars, 40 barn och en superstor mage. Det känns omöjligt nu. Jag trivs jättebra på jobbet men jag funderar bara på om jag kommer klara av det. Semester har jag heller ingen att ta ut. Den tog jag ut i juli. Jaja, vi får se hur det går. Det löser sig på något sätt. Får för det första vänta på försäkringskassans beslut. Har någon av er sökt gravidpenning? Vad fick ni för beslut från försäkringskassan?

 

Jag har en vän som blivit gravid nyligen och hon var besviken över att man aldrig får höra om de negativa förändringarna i kroppen som gravid. Jag delade gärna med mig av både sådant jag hört och upplevt själv och tro det eller ej men hon uppskattade det. Då visste hon vad hon hade att vänta. Oavsett om det var svettningar, förstoppning, svullna underliv, illaluktande flytningar, dåligt humör, hemmorojder... ja,,, det finns mycket man kan vara med om, vad har ni varit med om? Tell me, jag är nyfiken på om det är fler mindre roliga upplevelser man kan vara med om som gravid.

 

Nej, nu ska jag surfa runt lite på blimamma.se innan jag sätter igång med soppkok. Ja inte något avancerat direkt, mer simplare än simpelt, pulversoppa. Jag vet att det inte är någon näring i det men jag är så trött. Hur mår ni? Snälla berätta, jag är verkligen intresserad!

Magen var svullen. Tanken: Jag har blivit mjölkallergiker! Fan! Jag älskar ju mjölk!

 

Jag kommer hoppa fram och tillbaka i graviditeten allt eftersom tiden fortskrider. Jag skriver om det som kommer upp i mitt huvud och nu måste jag berätta om starten på graviditeten. Det var nämligen så att jag trodde jag hade blivit mjölkallergiker helt plötsligt. Min mage var såå svullen och annorlunda. Inte tänkte jag på att jag kunde vara gravid, för den chansen hade jag räknat bort. Jag trodde inte jag kunde bli gravid, jag visste det! Iom allt krångel jag hade med att inte komma in i puberteten i tonåren och så vidare så hade jag börjat bearbeta tanken till att aldrig kunna få ett biologiskt barn. Iom den tanken och spykänslan av att stoppa i mig p-piller som jag inte ens behövde (kunde ju inte bli gravid, MÅSTE dock påpeka att det var min egen utvärdering, inte läkarens) slutade jag ta tabletterna i september 2011 (Blev gravid i april). Jag fick inte tillbaka min mens och i februari fick jag första vändan av Provera för att få igång mensen igen. Jag skulle ta Provera (för att få igång mensen) i 10 dagar (började i februari), få mensen och vänta ett antal dagar för att sedan göra om samma procedur igen till receptet tog slut. Fortsatte mensen komma av sig själv efter receptets slut så var "utredningen" över. Men jag missförstod läkaren och trodde att jag skulle sluta ta Provera om mensen kom direkt efter första doseringen av tio dagar. Detta gjorde att jag inte tog Provera i mars månad och alltså inte heller fick min mens. Väntade till början av april och ringde då till kk. Där fick jag reda på att jag missuppfattat läkaren. För att ändå vara på den säkra sidan (hoppet är det som lämnar människan sist) gjorde jag ett grav.test som visade positivt! Blev chockad och köpte två till, de båda visade neg så jag började då med en tiodagarskur igen och väntade på mensen, men den kom inte! Fan! Jag visste det, jag visste det, vad ska vi göra nu då? Hur går vi vidare? Jaja, jag får väl göra ett grav.test till då innan jag påbörjar tredje omgången av Provera. Man ska ju inte ta medicinen om man är gravid, kan skada fostret. Denna gång köpte jag ett digitalt test direkt istället för sist som jag gjorde tidigare. Slängde alla bipacksedlar, förpackningar och pulade därhemma medan de 2 minutrarna skulle gå. Jag visste ju att det skulle visa neg, men jag ville vara hundra och inte ta någon medicin med ett foster i mig. Gick tillbaka för att slänga testet, slängde en blick på det och det stod Gravid 3+. VA!? Va? Men hur? Vad hände här? Jahaaaaa, jag är inte mjölkallergiker! Jag är gravid! Men va? Hur länge? Jag har ju inte haft någon riktig mens. Jag har ju inte haft ägglossning, eller? Trodde jag!

 

Och där startade vår underbara resa som blivande föräldrar och bebis. Herregud vilken positiv chock vi båda fick! Hur var det för er? Berätta! Jag älskar att höra sådana här historier!