Trollet

Man kan tro att jag menar godis eller ngt annat gott nu men det gör jag inte. Jag menar självklart vår lilla sprattelbebis som ligger där inne och lever rövare. Kan inte hjälpa att känna mig så lycklig (med all rätt)  lövet min fantastiska situation. För jag känner att man måste få vara lycklig och kunna dela med sig av det också, inte bara när det är svårt. Här ligger jag i sängen med min fin sambo bredvid mig, vårà föräldrars katt vid fotändan och vår lilla plutt sprattlandes i magen. Det går inte att vara annat än lycklig! 

 

I början var jag så orolig för att jag skulle få missfall då både min mamma och syster har haft det. Har hört att det är ärftligt men jag slapp det. Vår plutt mår bra och visar oss det klart och tydligt med sina hårda och starka sparkar. Huvudet knuffar på min urinblåsa, händerna kittlar mina ljumskar och fötterna sparkar och buffar över hela magen och på revbenen. Älskade unge, du är så längtad! Jag kan inte förstå att jag ska bli... ÄR din mamma! Det är klart och tydligt för mig att sambon är pappa, det är så självklart för mig. Han är en pappa, världens bästa pappa också, men att jag är mamma... nej det låter konstigt. Underbart, men jag har bara inte vant mig än. God natt fina vänner så hörs vi kanske imorgon!