Trollet

Hej i ikväll på er!

 

Jag är ju som sagt dålig på att lägga upp bilder på magen min. Eller ens ta bilder, men nu har jag tagit lite bilder på den stora i v 30. Jag mår fortfarande jättebra, det är bara det att jag får sammandragningar så fort jag rör mig. Så fort jag gör något litet, som inte ens skulle uppmärksammas av en icke-gravid. Så fort jag bär en påse med två mjölkpaket, bär en packe med papper osv. Men visst är den stor min mage =) Ibland tror jag att bm har räknat fel på bf-datum. Jag tog ju ett grav.test i början på april vilket var positivt. Efter det tog jag tre som var negativa. Och några veckor senare tog jag ett test igen och det var positivt, det är ju ändå stor chans då att första testet visade rätt. Men enligt det bf-datum jag har fått så kan jag inte ha varit gravid då jag tog det första testet. Så vad tror vi egentligen? KAN det vara så att bm och de som gjort ultraljud räknat fel? Inte så stor risk va? Nej, det hade varit väldigt många som gjort fel då och det tror jag inte, men lite roligt hade det varit.

 

Detta är förövrigt första gången jag tog en bild framifrån. Jag tycker inte den har synts tidigare ändå. Visst har den gjort det men inte lika mycket som den synts från sidan, såklart! Min älskade mage, där ligger det en liten pigg plutt som mamma och pappa längtar såååå efter!

 

Idag har dessutom din pappa och jag fixat med din spjälsäng. Vi har slipat den och målat 3/4 av den vit. Det kommer behövas flera lager men första är klart på tre av fyra sidor. Fjärde sidan blev inte målad då färgen tog slut. Vi räknade fel på både slippapper och sprayfärg. En burk skulle räcka till drygt 2 kvadrat så vi tänkte att 2 burkar skulle räcka = 4 kvadrat. Det är ju bara det att man sprayar mycket utanför iom spjälorna. Hur som, den kommer bli jättefin! Älskling, du kommer sova som en prins, vare sig du är en tjej, kille eller något annat =)

 

Här är pappan din när han slipar:

 

Jag känner mig så oansvarig! Jag hade ju munskydd, men för sprayfärg finns tydligen speciella skydd. Hur skulle jag veta det när skydden hänger där bland all färg?? Visst kunde jag kolla upp det, men hur skulle jag ens veta att det fanns något att kolla upp när skydden ändå hänger där? Fan!

 

Vi har slipat bebisens spjälsäng och idag sprayade jag den vit med sprayfärg från Hornbach (vilket inte spelar någon roll). Jag tänkte att bebisen inte tog skada eftersom jag hade munskydd, men då som sagt... kanske den inte skyddade mot just sprayfärg. Jag tänker dock att den måste ha skyddat något iaf. Visst fanns det inandningshål men de är småsmå. Någon skillnad måste det ändå gjort att jag hade skyddet, eller? Jag blir så trött! Min sambo får måla det resterande. Jag är dock en sådan idiot, jag har ett stort kontrollbehov. Jag vet att jag kan måla, jag vet att min sambo inte kan för han har aldrig gjort det. Men nu får det vara nog, nu får han lära sig om han vill det. Hur ska han kunna lära sig utan att prova? Det behöver inte bli perfekt, det blir charmigt för då har vi båda målat och slipat till bebisen =) Ja, nu ska jag inte andas in mer skit, 20 minuter räckte! Hoppas inte bebisen tog skada, känner mig verkligen oansvarig nu! Plutten, jag älskar ju dig, inte skulle jag skada dig medvetet!

 

Det är fantastiskt att vara gravid och jag skulle inte byta ut det mot något annat, MEN jag är så otroligt trött på att vara grinig och lättirriterad. Min sambo får ta all skit och han har inte gjort någonting. Han är en ängel, en prins som enbart tänker på mig och bebisen. Jag ska få sista maten, jag ska ha det bekvämt, jag ska få det där lilla extra samtidigt som han sätter sig själv sist. Han är verkligen helt underbar och jag kunde inte önska mig en bättre pappa till mitt barn. Varför måste jag då ta ut allting på honom? Jag förstår det inte. Har ni varit med om liknande? Hur gör ni för att vara mindre griniga? Jag vill verkligen veta för nu går jag in i vecka 30 och jag vill verkligen inte vara en ragata de tio sista veckorna. Visst kommer de gå fort, men de går snabbare om jag är trevlig och medgörlig. Visst, eftersom jag är medveten om mitt beteende så kan jag ändra mig, eller? Nej, det kan jag inte. Jag kan kompensera upp all skit jag ger honom, men det är inte rättvist. Han ska inte behöva ta min skit överhuvudtaget, även om jag ger honom frukost på sängen när jag orkar osv.

 

I andra trimestern mådde jag jättebra, som de flesta, men nu har jag blivit grinig igen som i första. Jag sade till min sambo: "Om jag blir sådär grinig igen som jag var i början så måste du säga till mig. Jag vill verkligen inte vara sådan utan du måste synliggöra det för mig så att jag kanske kan ändra mig lite." Gissa vad jag får för svar: "Älskling, du har faktiskt redan blivit det."

 

Ja, ni ser ju, hur gör ni? Ge mig råd snälla! Förövrigt, ha en fantastisk tisdagskväll så hörs vi imorgon! Kram på er tjockisar... och även icke gravida =)

 

I förrgår (lördags) handlade min sambo och jag babygrejer tillsammans för första gången. Ja om man inte räknar med de stora grejerna såklart. Vagnen, babyskyddet och spjälsängen har vi köpt tillsammans men ni vet de där småsakerna som behövs. Vi tog oss en tur till Allum (i Partille, utanför Göteborg) och hittade två underbara påslakan till spjälsängen samt en mysmössa för bebisen att ha när vi åker hem från BB. Det kommer ju vara så kallt och vi vill ju inte att bebisen ska chockas med en temperaturskillnad från 37 till -massa direkt när hen kommer ut. Därefter gick vi till Polarn&Pyret och hittade världens finaste filtar. Vi ville så gärna ha alla tre men de kostar ju lite så vi Olade. Ni vet: Ole, dole, doff osv.

 

Bilderna är lånade av Polarn&Pyrets respektive Åhlens hemsidor. Första bilden är filten från P&P, de två andra är påslakanen från Åhlens. Dock är det blåa påslakanet inte blått utan rött med vita ränder. Jättefint i mysigt jerseymaterial.

Hej igen! Det var några dagar sedan jag skrev men jag har haft så fullt upp. Inte nog med att jag arbetar fulltid (som alla, ingen ursäkt) så hårdkör jag på körskolan då jag har teori nästa onsdag och uppkörning om exakt två veckor. Och som ni vet så är man tillräckligt trött endast på grund av graviditeten så jag är helt slut när jag väl kommer hem på kvällarna. Och vilka sammandragningar!!

 

Apropå dessa sammandragningar. Hur har ni det med dem? Jag har inga problem med dem, gör absolut inte ont men jag känner ju definitivt av dem. Så fort jag sätter mig på bussen på väg hem från arbetet till ett par timmar efter det att jag kommit hem känner jag av dem. Läste någon gång, någon stans att man ska kontakta läkare om man har fler än fyra sammandragningar i timmen. Hah, jag kan vara lycklig om det bara är fyra! Mina håller igång konstant i då sammanlagt 3 timmar. Ni behöver inte tro att jag är ansvarslös som inte kontaktar läkare, men jag har varit där så många gånger och kollat upp sammandragningarna att jag inte behöver göra det mer, känner jag.

 

Hur som helst, nu har jag börjat räkna ner. På riktigt! Nu har jag gått över 200-dagars-gränsen och har bara 78 dagar kvar. Nu är det arbete i högst drygt en månad till, sedan är det förberedelser inför julen som jag längtar efter något otroligt mycket. Och därefter är det bara nyår, julstäd och sedan kommer bebisen. Först tyckte jag att tiden på arbetet var lång, men nu när jag vet hur mycket vi har att göra med nya konstellationer, utvecklingssamtal osv så inser jag hur lite tid jag har på mig att genomföra allt. Nu är det bara att köra på! Och med körkortet, snart är det i min hand, förhoppningsvis!

 

Vill ni ha en bild på min mage? Tycker den har exploderat det sista. Hmm.. ska se om jag kan på till en bra bild. Dessutom ser den ut att ha sjunkit ner lite, visst har den? En kollega nämnde det samma dag som jag själv märkt det. Börjar tro att jag har fått ett felaktigt bf-datum haha =)

Ha en fantastisk fortsatt måndagskväll så ska vi se om jag kan skriva något imorgon igen. Nattinatti!

Hejhej! Hoppas ni mår bra, ni få som läser =) Jag är trött, har precis kommit hem från jobbet och druckit en god, stor, varm choklad. Mina kollegor undrar hur länge till jag ska arbeta och jag kan inte ge dem något svar. Jag har sökt gravidpenning från och med mitten av november men man vet ju aldrig. Jag har haft lite komplikationer under graviditeten och jag hoppas verkligen att jag får lite tid innan bf. Vet inte hur jag ska klara av att arbeta fram till bf annars, 40 barn och en superstor mage. Det känns omöjligt nu. Jag trivs jättebra på jobbet men jag funderar bara på om jag kommer klara av det. Semester har jag heller ingen att ta ut. Den tog jag ut i juli. Jaja, vi får se hur det går. Det löser sig på något sätt. Får för det första vänta på försäkringskassans beslut. Har någon av er sökt gravidpenning? Vad fick ni för beslut från försäkringskassan?

 

Jag har en vän som blivit gravid nyligen och hon var besviken över att man aldrig får höra om de negativa förändringarna i kroppen som gravid. Jag delade gärna med mig av både sådant jag hört och upplevt själv och tro det eller ej men hon uppskattade det. Då visste hon vad hon hade att vänta. Oavsett om det var svettningar, förstoppning, svullna underliv, illaluktande flytningar, dåligt humör, hemmorojder... ja,,, det finns mycket man kan vara med om, vad har ni varit med om? Tell me, jag är nyfiken på om det är fler mindre roliga upplevelser man kan vara med om som gravid.

 

Nej, nu ska jag surfa runt lite på blimamma.se innan jag sätter igång med soppkok. Ja inte något avancerat direkt, mer simplare än simpelt, pulversoppa. Jag vet att det inte är någon näring i det men jag är så trött. Hur mår ni? Snälla berätta, jag är verkligen intresserad!

Magen var svullen. Tanken: Jag har blivit mjölkallergiker! Fan! Jag älskar ju mjölk!

 

Jag kommer hoppa fram och tillbaka i graviditeten allt eftersom tiden fortskrider. Jag skriver om det som kommer upp i mitt huvud och nu måste jag berätta om starten på graviditeten. Det var nämligen så att jag trodde jag hade blivit mjölkallergiker helt plötsligt. Min mage var såå svullen och annorlunda. Inte tänkte jag på att jag kunde vara gravid, för den chansen hade jag räknat bort. Jag trodde inte jag kunde bli gravid, jag visste det! Iom allt krångel jag hade med att inte komma in i puberteten i tonåren och så vidare så hade jag börjat bearbeta tanken till att aldrig kunna få ett biologiskt barn. Iom den tanken och spykänslan av att stoppa i mig p-piller som jag inte ens behövde (kunde ju inte bli gravid, MÅSTE dock påpeka att det var min egen utvärdering, inte läkarens) slutade jag ta tabletterna i september 2011 (Blev gravid i april). Jag fick inte tillbaka min mens och i februari fick jag första vändan av Provera för att få igång mensen igen. Jag skulle ta Provera (för att få igång mensen) i 10 dagar (började i februari), få mensen och vänta ett antal dagar för att sedan göra om samma procedur igen till receptet tog slut. Fortsatte mensen komma av sig själv efter receptets slut så var "utredningen" över. Men jag missförstod läkaren och trodde att jag skulle sluta ta Provera om mensen kom direkt efter första doseringen av tio dagar. Detta gjorde att jag inte tog Provera i mars månad och alltså inte heller fick min mens. Väntade till början av april och ringde då till kk. Där fick jag reda på att jag missuppfattat läkaren. För att ändå vara på den säkra sidan (hoppet är det som lämnar människan sist) gjorde jag ett grav.test som visade positivt! Blev chockad och köpte två till, de båda visade neg så jag började då med en tiodagarskur igen och väntade på mensen, men den kom inte! Fan! Jag visste det, jag visste det, vad ska vi göra nu då? Hur går vi vidare? Jaja, jag får väl göra ett grav.test till då innan jag påbörjar tredje omgången av Provera. Man ska ju inte ta medicinen om man är gravid, kan skada fostret. Denna gång köpte jag ett digitalt test direkt istället för sist som jag gjorde tidigare. Slängde alla bipacksedlar, förpackningar och pulade därhemma medan de 2 minutrarna skulle gå. Jag visste ju att det skulle visa neg, men jag ville vara hundra och inte ta någon medicin med ett foster i mig. Gick tillbaka för att slänga testet, slängde en blick på det och det stod Gravid 3+. VA!? Va? Men hur? Vad hände här? Jahaaaaa, jag är inte mjölkallergiker! Jag är gravid! Men va? Hur länge? Jag har ju inte haft någon riktig mens. Jag har ju inte haft ägglossning, eller? Trodde jag!

 

Och där startade vår underbara resa som blivande föräldrar och bebis. Herregud vilken positiv chock vi båda fick! Hur var det för er? Berätta! Jag älskar att höra sådana här historier!

 

Hejhej! Nu har vi hittat en spjälsäng också. Jag är medlem på lite köp/sälj-sidor på facebook där folk lägger ut sina gamla babysaker för en liten peng och häromdagen hittade jag en jättefin spjälsäng för endast 70 kronor! Vem nappar inte på det? Nu var det lite bitmärken, rispor och lite annat smått på sängen men vi har tänkt att spraya om den vit (den är i lackat trä just nu) och då försvinner nästan alla märken.

 

Jag är superkär i sängen och kommer bli alldeles tokig när den är klar. Jag hoppas verkligen att den kommer se ut som den gör i mitt huvud när den är färdig. Just nu ser den ut så här:

Kan man bli tokig av alla barnkläder eller? Jag tror nog banne mig det! Vill ha allt, och gosigt ska det vara! Jag har ju såklart köpt en del under de gångna månaderna och nog var det mer än jag mindes. Vad ska vi med alla pyamasar till? Och jag som trodde att jag inte hade köpt en enda vit body, vi hade fyra eller fem stycken! Det finns ju så mycket fint!

Nu gäller det att hitta en eller två varma overaller också, mössa/-or, tossor och vantar. Vantar utan tumme. Och lite fler strumpor, har hört att man lätt tappar bort dem. Vi har en overall (som inte finns med på bilden) som jag köpte i Ullared sist, vanlig vit, men otroligt mysig. Dessutom var den fri från öron! Jag har verkligen inte förstått grejen med björnöron på varenda jädra mössa och overall. Jag vill inte att min unge ska se ut som en björn, det är en människa! Björnar är fina, jag menar inget så... men det känns så bisarrt att klä ut mitt barn till ett djur.

I vilket fall som helst så har vi gått in i vecka 28 nu, eller i onsdags gjorde vi det. Nu är det hyfsat lugnt ifall bebisen skulle få för sig att hälsa på tidigare. Men bebis, du får gärna stanna inne 12 veckor till. Vi längtar ihjäl oss efter dig men jag tror du skulle må bättre av att stanna inne lite till. Älskade barn!

 

Om jag får hoppa lite här så måste jag berätta om våra fina ungar på förskolan. De vet alla att det ligger en bebis i magen på mig och kommer ofta och klappar på den. "Hur mår bebisen?", "Hallå bebis!", "Sover du?"... osv. De pratar mycket med bebisen undrar hur den mår. Vi har även pratat om vad bebisen var innan den var just en bebis. En pojke förklarade så bra om hur bebisen först var ett litet frö som låg i mammas mage. Den förklaringen nöjde sig barnen med och det var helt lugnt för mig. Kände mig inte förberedd för att förklara hur barn blir till just då =) Man kan lätt förklara för barn utan att prata snopp och snippa, men man vet aldrig hur föräldrar ställer sig till ens förklaring. De kanske har sagt något annat som de vill hålla sig till ett tag till.

Ja nej, det här blir rörigt om jag ska fortsätta. Jag får hålla mig till några få ämnen och sedan återkomma i nya inlägg. Ikväll ska sambon och jag på restaurang och bio. Jag ringde honom tidigare och började: "Älskling! Vi ska ha barn om tre månader och kommer vara väldigt upptagna då när bebisen kommer. Så jag tänkte att vi skulle gå på restaurang idag." Då svarar han: "Oj, vad vi tänker lika du och jag! Det var precis vad jag har tänkt. Jag skyndar mig hem så löser vi det." Jag har ju verkligen väldens finaste karl jag! Min älskade man och jag!

Oj vilken djungel det finns där ute bland vagnar. Trehjulingar, fyrhjulingar, fasta hjul, svängbara framhjul, luftdäck eller inte, kombivagnar osv. Ganska snart gick det dock upp för mig att jag ville ha en vagn med två svängbara hjul där fram. Min sambo ville gärna ha fyra fasta hjul och det var där våra viljor skildes åt. Jag visste att jag ville ha fyra hjul då min syster har en trehjuling och jag litar inte riktigt på dem. De känns inte stadiga och jag upplevde (när jag körde min systerson) att vagnen lätt gick att välta när man fastnade med framhjulet. Självklart gjorde jag inte det, systersonen mår bra haha, men det var vad jag upplevde. Sambon var klar med att han ville ha fyra hjul från början. Därifrån var våra tankar hyfsat lika.

 

Vi visste att vi ville ha stora kraftiga hjul både fram och bak som tålde skogspromenader, ordentligt med snö men som ändå var smidig att köra utan större ansträngningar. Men fanns det någon vagn med stora svängbara framhjul? Alla vagnar vi såg var de mesiga med små hjul där fram som inte alls kändes stadiga eller tåliga. De kändes mer som cityvagnar än skogsvagnar. Jag googlade lite till och hittade några få vagnar med stora svängbara framhjul. Problemet var dock priset. Vi hade ingen lust att lägga ut minst 7000 kronor på en vagn. Det är orimligt! Men så! Där var den ju, med fyra stora kraftiga hjul, två stora svängbara framhjul som man kan låsa. Liggdel, sittdel och babyskydd i ett! Perfekt, och priset var ju jättebra, 5000 för tre delar! Men... den gick bara att köpa på beställning över nätet, ingen affär i Göteborgsområdet sålde vagnen. Vågar man köpa en vagn över nätet utan att ha klämt på den först?

 

Vi fastnade dock väldigt mycket för vagnen och vi såg förvånansvärt få negativa kommentarer på nätet om vagnen. Den verkade för bra för att vara sann så vi bestämde oss för att köpa den. Lite längre fram i graviditeten så klart. Kanske runt vecka 25? Vi hade bestämt oss för att beställa vagnen från Polen (ursprungslandet) då vi endast hade behövt betala 3500 kronor inklusive frakt. Vi hade fått en bra hemsida från några kontakter som beställt därifrån och ett namn på en kontaktperson som vi skulle ta kontakt med. Perfekt, då vi inte är gjorda av pengar blev vi så klart jätteglada när vi kunde få vagnen 1500 kronor billigare. Men som sagt, vi ville vänta till graviditeten hade fortskridit lite längre.

 

Min syster väntar också barn och prenumererar på Blocket på nya annonser om syskonvagnar. Där hittade hon vår vagn för 2000 kronor utan babyskydd. Vi ringde dem samma dag och fick komma och kika på vagnen, helt perfekt! Den skulle vi ha, och eftersom vi fick den för 2000 kronor fanns där en stor marginal för babyskydd (vilket vi hittade på Blocket för 150 kr).

 

Det blev en Tako Jumper X, en svart fin underbar vagn. Ser supermysig ut och jag hade inte tackat nej till att få bli nerbäddad i den. Vi fick även med en pump till luftdäcken, och en åkpåse. Vilket kap! Vill ni se bild? Klart ni vill!

  Vilken fin vagn va? Bilderna är lite dåliga, tog dem lite snabbt med telefonen men man ser ju iaf de stora kraftiga hjulen osv. Nu ligger åkpåsen i, annars är insidan vit och fin. =)

Man måste ju alltid skriva ett första inlägg och jag avskyr det. Det har varit just här som jag har lagt ner när jag startat bloggar innan, men nu gör jag ett nytt försök. Denna blogg ska handla om vår graviditet, hur vi tänker kring allt runtikring, shopping inför BF osv. Min sambo och jag väntar vårt första barn och är beräknade till den 8 januari 2013. Min lilla förhoppning är att den lilla vill kika ut den 9de då det är min morfars födelsedag. Annars vet jag inte vad jag ska skriva mer här. Inläggen kommer väl komma hoppas jag, och jag hoppas att mina tankar verkligen skrivs ner här nu istället för att ligga kvar i huvudet vilket man ändå kommer glömma bort senare.

 

Jag är förresten 24 år och har varit tillsammans med min sambo sedan juli 2008. Vi flyttade ihop i januari 2009 och bor i Göteborg. Är det något mer så fråga på, annars skriver jag vidare. Tjo!