Trollet

SNART ÄR DET DAGS!! Jag längtar, nu hoppas jag att julen, mellandagar och nyår springer förbi

Jag är så trött på att det ska vara så krångligt att få barn! Försäkringskassan behöver papper som jag inte ens har eller kan få tag i för att kunna göra en rättvis uträkning på min blivande föräldrapenning. Hur fasen ska jag kunna få tag på en lönespec från sommaren 2011? Och hur fasen skriver man in sig som föräldraledig i Personec på Göteborgs Stads personalingång? Ringer hit och dit men känner inte att vi kommer någon vart. Härligt då att de personer jag får tag på är så drivna och hjälpsamma =)

Så idag var det möte med vår barnmorska igen. Vi hade ett privat familjesamtal då min sambo och jag inte kunde komma på familjeträffarna. Hon är go vår BM, lånade ut DVDer och grejer som de brukar ha på träffarna, allt för att vi också ska kunna ta del av informationen de går igenom. Hur som helst så mätte vi magen, vägde mig, tog järn och blodtryck. Allt såg jättebra ut. Nu har jag minsann gård upp ordentligt mycket, jag sa ju att jag inte skulle sluta gå upp, haha. Nu vägde jag 67 kg, låg på 51 vid inskrivningen, är 171 cm lång så vid första mötet med doktorn tidigt i graviditeten skrev hon tydligen en notis om min vikt till min barnmorska. Hon ville väl att vi skulle prata om min vikt, BMI låg på 17 vilket då klassas som undervikt men det där struntar jag blanka i, jag ser ut som jag gör. Lite trött på att ALLA läkare reagerar, men samtidigt är det väl fint att de gör det. Och gör det så diskret som denna läkarn faktiskt gjorde. Idag var vi även på NTF och fick hjälp med hur man sätter fast babyskyddet. Både sambon och jag kände oss lite osäkra på det och NTF hjälpte så gärna till och visade hur det skulle vara. Otroligt bra att det finns ställen som hjälper till med sådant, hur ska man annars veta om internet inte hjälper till? Annars händer inte så mycket. Sambon har tre dagar kvar att arbeta, sedan är han ledig med mig ända till den 7. Sedan får vi se om bebisen kommer ut den 8 (bf) jan eller om det drar ut tiden. Skönt iaf att ha sambon hemma nu.

Jag tänker att jag inte behöver skriva om hur underbar min man är hela tiden, det retar säkert gallfeber på folk. Men så kom jag på, detta är ju först och främst för mig själv, för att komma ihåg graviditeten. Alltså måste jag åter igen skriva hur underbar han är, han märker när jag tagit mig ork att fixa mig lite extra. Det finns så många män därute som aldrig ger sina kvinnor komplimanger, men den här är allt duktig på det! Ett "Vad fin du är" fick jag idag och gjorde mig så glad. Kom ihåg detta Tove, han är där för dig till 110 %, om inte mer! Ge tillbaka! Det försöker jag iof göra, vi vet så väl att man inte ska ta varandra för givet så vi jobbar verkligen på att ge det där lilla extra. Det är vi duktiga på, båda två :) Nu trycker bebisen på så jag måste springa och kissa nu. Ha en god natt vänner! Kram

Hej fina ni! Ikväll har vi en riktig myskväll, karln och jag. Vi har tittat på The Expendables 2 och herregud vad bra den var. Så mycket humor genom hela filmen. Var tvungen att smsa far min och säga till honom att se den så fort han kan, haha! Vi har vräkt i oss Toffifee och druckit coca cola, idag får jag det. Annars försöker jag vara duktig och inte hälla i mig cola då tänderna tydligen inte klarar av det så bra som jag trott. Just nu ligger karln och tar en powernap. Fina karl, han vaknar nog när nästa film sätts på. Vi hade tänkt att se Taken 2 idag också men nu passar jag på att kika runt här på nätet medan han sover. Det var riktigt välbehövligt att umgås med honom. Han har ju fullt upp nu på kvällarna för att få allt klart innan bebisen kommer ut. Slutspurt på träningen innan juluppehåll och bebis och att hjälpa en vän rensa garaget tar tid. Känns som att vi inte umgåtts på länge men ikväll och imorgon är vår dag! Imorgon ska vi handla julklappar och amningsbh till mig. Förhoppningsvis gå till apoteket också vilket jag inte orkat göra. (Hej bebis, vaknade du nu? Mamma älskar dig!) Ha en fin fredagskväll hörrni! Kramkram

Ja hörrni! Jag har ju fortfarande inte köpt det där onödiga som jag vill ha. Vill ha iaf två amningsbhar, amningskupor och... Nu nu kom jag inte på den sista. Ska försöka åka in till stan och fixa det imorgon. Det är ju bara så otroligt tråkigt! Avskyr att köpa bhar. Dessutom gick jag aldrig till apoteket idag. Jag har tappat det totalt, har så tråkigt hemma att jag inte tar mig för någonting. Längtar så mycket att jag i princip räknar timmarna nu. Fan! Så, nu bestämmer vi, imorgon SKA jag åka in till stan och handla det sista och även gå till apoteket. Måste ju även köpa mjölk, har bara ett glas kvar och det är Ingenting för mig som annars dricker minst 11/2 liter per dag. Hur mår ni där ute? Jag vill veta! Och hur har ni det med gravidbloggar? Ge mig tips om ni har, tack så mycket! Kramkram

Nu har jag fått tummen ur att räkna ut vilken dag som faktiskt är ny graviditetsvecka och har kommit fram till att tisdag är ny veckodag. Jag har hela tiden gått efter Babygruppens uträkning som säger att onsdag är min nya veckodag men det är ju fel! 1177 och Babycenter hade rätt. Alltså är jag i v 36+0 idag tisdag. Imorgon måste jag även få en annan tumme ur och köpa salva till fotsvamp. Har tyvärr råkat ut för det och smittat karln min. Sexigt, jag vet! Menmen, så är det och imorgon är det jag som fixar salva. Har hört att Canesten är ok när man är gravid? Förresten! Hur är det med er nattugglor och mat? Blir ni hungriga mitt i natten och måste äta? Det blir jag! Jag går upp varje natt nu och äter och det ser jag på min kropp. Apparna säger att man inte går upp något mer i vikt nu sista månaden men jag tvekar. Jag kommer nog gå upp fem kg till tippar jag på. Faktiskt! Börjar få lite noja över mina lår måste jag erkänna, viftar bort det lika fort då jag vet att kilona kommer rinna av min så fort hjärtat är ute, men jag nojar lite. Herregud, jag väger inte ens mycket för min längd, inte ens nu när jag är gravid. Har alltid varit underviktig av mig (naturligt, ni skulle se min farmor och far) och det har ju blivit det normala för mig, så när jag nu gått upp till normalvikt för min längd så känner jag min ju hyfsat stor ändå. Men det struntar vi i, jag kommer få tillbaka min kropp igen, om jag så ska behöva träna mig tillbaka (vilket jag vill, för min ryggs skull) så gör jag det. Nu väntar jag på spänning på att en bloggvän (jag vill inte säga kollega då detta inte är ett jobb och det enda jag kan komma på som låter hyfsat vettigt för en beskrivning av en annan bloggare är bloggvän, trots att vi inte är vänner) ska få sitt barn. Dig Tove (Tovsi), ska bli spännande och se när din plutt väljer att komma ut till er. :) Har sett att Varginnan på blimamma har fått sin nu, herregud vad mysigt, och snart är vi där också! Heja heja tiden! Kram på er alla nattugglor!

Jag känner mig så där, ni vet, likgiltig... fast med en gnutta sorgsenhet. Jag vet dock inte varför. Kanske för att jag inte gör allt som jag ska göra ... och nu börjar bebisen buffa, som ett tecken på att: sluta nu mamma, jag är ju här. Inte ska vi deppa nu =). Nej älskade älskade bebis, klart vi inte ska göra det. Jag önskar bara att jag hade mer energi att ta mig för allt som jag ska. Jag ringde min farmor IDAG för att prata om graviditeten. Om min familj inte hade berättat för henne så hade hon fortfarande inte vetat att vi ska ha barn. EN MÅNAD INNAN BF! Jag önskar också att jag orkade städa upp hela lägenheten och riktigt damma av allt. Jag önskar att jag orkade träffa vänner oftare än jag gör. Jag önskar att jag åkte till stan för att köpa lysrör till badrummet, laga en ordentlig middag till min man som jag på riktigt tror är världens bästa karl. Han är så otroligt förstående, kräver INGENTING av mig utan låter mig vara grinig, bitter, trött. Låter mig strunta i att laga maten när han jobbat 12 h utan ställer sig och lagar så fort han kommer hem. Går med mig till affären vid läggdags för att jag vill ha mjölk och inte vill gå själv. Han gör verkligen ALLT för mig. Häromdagen när han kom hem vid 21:00 (han lägger sig vid 22 för att orka jobba 12 timmar nästa dag) hade jag misslyckats med soppan som jag lagade. Resultatet av det var att jag blev ledsen och arg för att jag misslyckats. Då sa han att vi skulle åka och köpa sushi istället, det hade ju jag velat ha i flera dagar men inte fått. Ja men han gör sådant min karl. Han är det finaste som finns på denna jord och jag är så otroligt lycklig över honom. Så vadan denna deppighet? Äh, nu får jag rycka upp mig! Måste städa innan min vän kommer över vid 16. Ha en fin tisdag vänner! Kramkram

Jag har sluppit det där med att folk kommer fram och ska ta på min mage. Till idag. Gick in i en lite babybutik idag och fick världens svallning. Drog ner dragkedjan på den tjocka vinterjackan och då blottades ju den stora magen. Expediten frågade om det var bebis på gång och frågade även om hon fick känna. Jag lät henne känna, var väldigt tacksam över att hon frågade först, har hört så många historier om folk som bara sätter dit händerna. Det tycker jag inte är ok. Men denna kvinna var så trevlig och försiktig så visst fick hon känna. Bebis undrade säkert vem det var som buffade på hen :) Vad jag ville säga med detta var mest att jag är glad att kvinnan frågade och var så försiktig. Folk är olika, vissa bryr sig inte om folk lägger händerna på deras mage medan andra blir jätteobekväma. Jag känner väl också att folk inte har där att göra. Det är min kropp, jag hade inte velat att ngn tar på mig bara så där. Då känner jag mig obekväm oh magen är väldigt intimt för mig nu med bebisen där. Det känns väldigt privat. Hur tänker ni kring det?

God kväll hörrni! Har ni haft en bra onsdag? Jag har haft en jättemysig dag idag. En vän kom hit på lite fika, det blev mycket bebis- och gravidprat då hon också väntar en plutt. Hon är i v 15 så det är ett tag kvar men det är så mysigt att ha en vän som är gravid samtidigt! Efter lite kaffe och muffins gick vi till bussen och åkte in till Backaplan för att handla lite bebiskläder. Vi behövde fortfarande vantar, tossor, tunnare mössa och lite fler koftor och byxor. Jag ska ta lite bilder på dem senare. Har ni varit inne på H&M nyligen? Ojojoj vad fina koftor, byxor och overaller de har fått in! Ja Kappahl och Lindex också för den delen. Hade jag haft obegränsat med pengar så hade bebisavdelningarna varit tomma nu! Otroligt mycket fint! Hur som, bilder kommer senare. Kram

Min lilla älskade bebis! Vi längtar så efter dig! Jag pratade nyss med din farmor och berättade för henne om hur mycket hennes son längtar efter bebisen. Hur mycket han engagerar sig och att han kommer bli världens bästa pappa. Hon höll bara med och var så glad över att det snart är dags. Hon blev ju farmor för bara sex månader sedan och ska redan få ett till barnbarn =) Ja herregud vad vi längtar allihopa! Bebis, du är längtad och redan så otroligt älskad! <3

Ojojoj vad jag tycker om vår barnmorska! Idag när hon skulle mäta magen log hon och började skratta. Det var inte lätt att mäta då bebis hela tiden skulle buffa runt där inne. "Ja, det var en livlig liten bebis det här, jag antar att du aldrig behöver oroa dig om dagarna att den rör sig för lite?" Haha, älskade bebis! Nej, jag behöver inte oroa mig, här är det fullt ös hela dagarna och halva nätterna. Barnmorskan blir förvånad varje gång att bebis rör så mycket på sig, härligt att höra. En frisk, pigg och kry liten knutt! Kärleken är total! Idag gick vi igenom lite av det material de använt på familjeträffarna då varken min sambo eller jag har kunnat deltaga. Vi pratade om smärtlindring, olika sorters förlossningar, de tre faserna och lite allt möjligt. Nästa gång kan förhoppningsvis sambon vara med, idag kunde han inte vara med. Han är lite velig i huvudet och hade glömt att ta ledigt för idag. Jag blev besviken men mest ledsen var han själv. Han vill så gärna vara med på allt som gäller bebisen, han vill verkligen lära sig och veta vad som gäller. Då gällde det bara att stötta honom i att han missade dagens möte, jag får återberätta när han kommer hem från arbetet. Ska försöka ta en veckobild idag, enligt blimamma.se och babycenters app går jag in i en ny vecka idag och enligt babygruppen, libero och 1177 är ny vecka imorgon. Jag förstår inte varför de är olika, jag har ju ställt in samma BF på dem, vet ni varför det är så? Ha en underbar tisdag hörrni! Kramkram

Ja, jag tror minsann det är en konst i sig att kunna sova alltså! (Åh, hej lilla plutt, vaknade du också nu när jag satte mig upp? Eller vaknade du av sockret i bananen jag nyss tryckte i mig? Älskade plutt!) Jag vet att många har samma "problem" som mig med det men vad hjälper det mig *blink blink*? Har precis tittat färdigt på "Landet för längesedan" och kan inte mer än älskade den filmen. Blir ju så trött på Zera bara, fjant! När jag inte kan sova ligger jag och tänker på allt möjligt. Vilka julgardiner jag skulle vilja köpa om vi kommer unna oss det. Hur långsamt tiden går nu till BF. Hur jag måste ta tag i att ansöka om föräldrapenning. Hur jag måste ta tag i att tvätta upp alla bebisgrejer, dock bara en tvätt kvar så jag är väl rätt duktig med det iof. Dessutom är jag extremt dålig på att öva andning inför förlossningen. Är jag den enda som inte gått någon kurs inför den? Har inte gått profylaxen, har inte gått på föräldraträffarna (de krockade med mina arbetstider) och jag gör inte andningsövningarna vi fått från BM. Så får jag så dåligt samvete inför mötet med BM imorgon, bara för att jag inte gjort övningarna. Det är mig själv jag ska ha dåligt samvete för isåfall, inte för henne! Hur som, hur gör ni för att kunna sova? Jag har hela tiden tänkt på att jag rör på mig för lite, gör av med för lite energi för att bli trött om nätterna. Det kan dock inte stämma för idag var jag på en lång promenad med en vän och trots den är jag pigg nu. Dessutom bultar vaderna, är livrädd att det är åderbråck som poppar upp. Vill verkligen inte ha det, min syster fick det när hon var jätteung, runt 18 (utan att vara gravid) så det gnager i mig om nätterna också. Annars är det inte så tungt att inte kunna sova, det är bara rastlösheten som slår in. Jag vet ju att detta bara är en kort tid, att det går över om drygt en månad, men ändå. Apropå drygt en månad (BF) så fick jag ett sms av systra mi för någon vecka sedan. (Hon är också gravid och har BF två veckor efter oss) Där stod det något i stil med: "Bara så du vet så kommer er bebis den 21 december". Helt apropå ingenting så skriver hon det. Jag frågade självklart varför då vår bebis är beräknad den 8 januari. Fick då till svar att allt har varit så tidigt i min graviditet så jo, vår bebis skulle komma den 21 dec. Varför just den 21 har jag ingen aning, glömde fråga henne men ja, vi får väl se. Jag hoppas dock på ett januaribarn, för barnets skull. Jaja, nattliga tankar... sov gott ni som redan sover, lycka till, till er som ligger vakna liksom jag. Kramkram

Vi funderar så det ryker här hemma, på vilket efternamn bebisen ska få. Jag har aldrig velat släppa mitt efternamn och har nästan vägrat ha sambons efternamn på bebisen. Nu däremot har jag känt att det är en fin del i bebisens rötter. Hen kommer bo i Sverige och få svenska traditioner, det kommer inte bli mycket persiskt trots att sambon och sambons släkt kommer prata persiska med hen. Av den anledningen vill jag att bebisen ska ha sambons efternamn. Den nackdel, stora nackdel som jag ser är tyvärr den rasistiska del av Sverige. Som tyvärr inte går att undgå. Kommer vårt barn ha svårare än alla andra att få arbete? Kommer hen särbehandlas pågrund av sitt utländska efternamn? För hur positiva vi än är så kommer barnet stöta på rasistiska åsikter, påhopp, behandlingar osv. Det kommer vi inte kunna undgå i dagens Sverige. Däremot funderar jag på om barnet kommer ha svårt med ett utländskt efternamn som barn. Det tror jag inte, i värsta fall blir det jobbigt vid arbetsansökningar men då går det att byta till mitt efternamn. Det är jobbigt, tungt och kan vara identitetsfrämmande men det går. Att ha dubbelnamn funkar inte heller då sambons efternamn redan är tvådelat. Det blir för mycket krångel. Med alla dessa tankar fram och tillbaka så tror jag att jag har bestämt mig. Det får nog bli sambons efternamn. Rötterna är så otroligt viktiga och kan vi bidra med det persiska och några iranska traditioner så ska vi självklart göra det! Tycker vårt barn att det är jobbigt så får vi ta det då, vi ska inte måla fan på väggen... Härligt, vad glad sambon kommer bli nu! =)