Trollet

...för nu åker jag till uppkörningen!!!

Har ni det bra i lördagsmyset? Själv ligger jag i sängen med lite ljus tända och irriterar mig på allt. Ja, välkommen tredje trimester! Under hela graviditeten har jag mått så bra. Inget som direkt har förstört min vardag så mycket. Men nu börjar jag bli trött på att vara gravid. Jag älskar min fina mage, bebisen däri och allt som hör till. Hade jag inte haft det så hade jag heller inte haft bebisen så jag tar emot allt som ska tas emot, men jag börjar bli lite trött. Jag är så grinig. Jag känner av början till sura uppstöötningar, har inte fått dem än men känner dem långt ner i halsen, irriterande. Jag känner mig så otroligt trött. Samtidigt som jag är trött kan jag inte sova ordentligt. Jag kan inte ligga ner för då kommer känslan av sura uppstötningar så jag måste ligga... sittandes. Det finns INGEN skön ställning just nu vilket resulterar i dålig sömn, vilket resulterar i ännu mer trötthet på dagarna. Jag har provat allt, kudde mellan benen, kudde som stöttar magen, fler kuddar bakom/under mig... inget funkar. Och nu kommer även mardrömmarna tillbaka. Ja, allt detta är petitesser, småsaker som kunde varit tusen gånger värre, men jag är så van vid att alltid må bra. Har alltid gjort, hela mitt liv faktiskt, så nu är jag så bortskämd. Jag hoppas att allt detta är övergående för annars kommer jag vara ett vrak när bebisen kommer ut till denna värld.

 

Hur mår ni? I vilken vecka är ni och hur har ni det?

...nu i tredje trimestern. Jag är helt slut om dagarna och jag orkar inte göra någonting. Idag hade jag körlektion vid halv ett och efter det har jag varit helt slut. Åkte till Backaplan och tänkte fönstershoppa lite, men efter första butiken var jag så trött att jag åkte hem istället. Jag vill inte vara så här trött resten av tiden. får väl sova mer, det sägs ju att man ska vila mycket under graviditeten och nu när jag har tid får jag väl göra det. Någon mer i tredje trimestern som är helt slut? 

Hej i ikväll på er!

 

Jag är ju som sagt dålig på att lägga upp bilder på magen min. Eller ens ta bilder, men nu har jag tagit lite bilder på den stora i v 30. Jag mår fortfarande jättebra, det är bara det att jag får sammandragningar så fort jag rör mig. Så fort jag gör något litet, som inte ens skulle uppmärksammas av en icke-gravid. Så fort jag bär en påse med två mjölkpaket, bär en packe med papper osv. Men visst är den stor min mage =) Ibland tror jag att bm har räknat fel på bf-datum. Jag tog ju ett grav.test i början på april vilket var positivt. Efter det tog jag tre som var negativa. Och några veckor senare tog jag ett test igen och det var positivt, det är ju ändå stor chans då att första testet visade rätt. Men enligt det bf-datum jag har fått så kan jag inte ha varit gravid då jag tog det första testet. Så vad tror vi egentligen? KAN det vara så att bm och de som gjort ultraljud räknat fel? Inte så stor risk va? Nej, det hade varit väldigt många som gjort fel då och det tror jag inte, men lite roligt hade det varit.

 

Detta är förövrigt första gången jag tog en bild framifrån. Jag tycker inte den har synts tidigare ändå. Visst har den gjort det men inte lika mycket som den synts från sidan, såklart! Min älskade mage, där ligger det en liten pigg plutt som mamma och pappa längtar såååå efter!

 

Idag har dessutom din pappa och jag fixat med din spjälsäng. Vi har slipat den och målat 3/4 av den vit. Det kommer behövas flera lager men första är klart på tre av fyra sidor. Fjärde sidan blev inte målad då färgen tog slut. Vi räknade fel på både slippapper och sprayfärg. En burk skulle räcka till drygt 2 kvadrat så vi tänkte att 2 burkar skulle räcka = 4 kvadrat. Det är ju bara det att man sprayar mycket utanför iom spjälorna. Hur som, den kommer bli jättefin! Älskling, du kommer sova som en prins, vare sig du är en tjej, kille eller något annat =)

 

Här är pappan din när han slipar:

 

Det är fantastiskt att vara gravid och jag skulle inte byta ut det mot något annat, MEN jag är så otroligt trött på att vara grinig och lättirriterad. Min sambo får ta all skit och han har inte gjort någonting. Han är en ängel, en prins som enbart tänker på mig och bebisen. Jag ska få sista maten, jag ska ha det bekvämt, jag ska få det där lilla extra samtidigt som han sätter sig själv sist. Han är verkligen helt underbar och jag kunde inte önska mig en bättre pappa till mitt barn. Varför måste jag då ta ut allting på honom? Jag förstår det inte. Har ni varit med om liknande? Hur gör ni för att vara mindre griniga? Jag vill verkligen veta för nu går jag in i vecka 30 och jag vill verkligen inte vara en ragata de tio sista veckorna. Visst kommer de gå fort, men de går snabbare om jag är trevlig och medgörlig. Visst, eftersom jag är medveten om mitt beteende så kan jag ändra mig, eller? Nej, det kan jag inte. Jag kan kompensera upp all skit jag ger honom, men det är inte rättvist. Han ska inte behöva ta min skit överhuvudtaget, även om jag ger honom frukost på sängen när jag orkar osv.

 

I andra trimestern mådde jag jättebra, som de flesta, men nu har jag blivit grinig igen som i första. Jag sade till min sambo: "Om jag blir sådär grinig igen som jag var i början så måste du säga till mig. Jag vill verkligen inte vara sådan utan du måste synliggöra det för mig så att jag kanske kan ändra mig lite." Gissa vad jag får för svar: "Älskling, du har faktiskt redan blivit det."

 

Ja, ni ser ju, hur gör ni? Ge mig råd snälla! Förövrigt, ha en fantastisk tisdagskväll så hörs vi imorgon! Kram på er tjockisar... och även icke gravida =)

 

Hej igen! Det var några dagar sedan jag skrev men jag har haft så fullt upp. Inte nog med att jag arbetar fulltid (som alla, ingen ursäkt) så hårdkör jag på körskolan då jag har teori nästa onsdag och uppkörning om exakt två veckor. Och som ni vet så är man tillräckligt trött endast på grund av graviditeten så jag är helt slut när jag väl kommer hem på kvällarna. Och vilka sammandragningar!!

 

Apropå dessa sammandragningar. Hur har ni det med dem? Jag har inga problem med dem, gör absolut inte ont men jag känner ju definitivt av dem. Så fort jag sätter mig på bussen på väg hem från arbetet till ett par timmar efter det att jag kommit hem känner jag av dem. Läste någon gång, någon stans att man ska kontakta läkare om man har fler än fyra sammandragningar i timmen. Hah, jag kan vara lycklig om det bara är fyra! Mina håller igång konstant i då sammanlagt 3 timmar. Ni behöver inte tro att jag är ansvarslös som inte kontaktar läkare, men jag har varit där så många gånger och kollat upp sammandragningarna att jag inte behöver göra det mer, känner jag.

 

Hur som helst, nu har jag börjat räkna ner. På riktigt! Nu har jag gått över 200-dagars-gränsen och har bara 78 dagar kvar. Nu är det arbete i högst drygt en månad till, sedan är det förberedelser inför julen som jag längtar efter något otroligt mycket. Och därefter är det bara nyår, julstäd och sedan kommer bebisen. Först tyckte jag att tiden på arbetet var lång, men nu när jag vet hur mycket vi har att göra med nya konstellationer, utvecklingssamtal osv så inser jag hur lite tid jag har på mig att genomföra allt. Nu är det bara att köra på! Och med körkortet, snart är det i min hand, förhoppningsvis!

 

Vill ni ha en bild på min mage? Tycker den har exploderat det sista. Hmm.. ska se om jag kan på till en bra bild. Dessutom ser den ut att ha sjunkit ner lite, visst har den? En kollega nämnde det samma dag som jag själv märkt det. Börjar tro att jag har fått ett felaktigt bf-datum haha =)

Ha en fantastisk fortsatt måndagskväll så ska vi se om jag kan skriva något imorgon igen. Nattinatti!

Hejhej! Hoppas ni mår bra, ni få som läser =) Jag är trött, har precis kommit hem från jobbet och druckit en god, stor, varm choklad. Mina kollegor undrar hur länge till jag ska arbeta och jag kan inte ge dem något svar. Jag har sökt gravidpenning från och med mitten av november men man vet ju aldrig. Jag har haft lite komplikationer under graviditeten och jag hoppas verkligen att jag får lite tid innan bf. Vet inte hur jag ska klara av att arbeta fram till bf annars, 40 barn och en superstor mage. Det känns omöjligt nu. Jag trivs jättebra på jobbet men jag funderar bara på om jag kommer klara av det. Semester har jag heller ingen att ta ut. Den tog jag ut i juli. Jaja, vi får se hur det går. Det löser sig på något sätt. Får för det första vänta på försäkringskassans beslut. Har någon av er sökt gravidpenning? Vad fick ni för beslut från försäkringskassan?

 

Jag har en vän som blivit gravid nyligen och hon var besviken över att man aldrig får höra om de negativa förändringarna i kroppen som gravid. Jag delade gärna med mig av både sådant jag hört och upplevt själv och tro det eller ej men hon uppskattade det. Då visste hon vad hon hade att vänta. Oavsett om det var svettningar, förstoppning, svullna underliv, illaluktande flytningar, dåligt humör, hemmorojder... ja,,, det finns mycket man kan vara med om, vad har ni varit med om? Tell me, jag är nyfiken på om det är fler mindre roliga upplevelser man kan vara med om som gravid.

 

Nej, nu ska jag surfa runt lite på blimamma.se innan jag sätter igång med soppkok. Ja inte något avancerat direkt, mer simplare än simpelt, pulversoppa. Jag vet att det inte är någon näring i det men jag är så trött. Hur mår ni? Snälla berätta, jag är verkligen intresserad!

Hejhej! Nu har vi hittat en spjälsäng också. Jag är medlem på lite köp/sälj-sidor på facebook där folk lägger ut sina gamla babysaker för en liten peng och häromdagen hittade jag en jättefin spjälsäng för endast 70 kronor! Vem nappar inte på det? Nu var det lite bitmärken, rispor och lite annat smått på sängen men vi har tänkt att spraya om den vit (den är i lackat trä just nu) och då försvinner nästan alla märken.

 

Jag är superkär i sängen och kommer bli alldeles tokig när den är klar. Jag hoppas verkligen att den kommer se ut som den gör i mitt huvud när den är färdig. Just nu ser den ut så här:

Man måste ju alltid skriva ett första inlägg och jag avskyr det. Det har varit just här som jag har lagt ner när jag startat bloggar innan, men nu gör jag ett nytt försök. Denna blogg ska handla om vår graviditet, hur vi tänker kring allt runtikring, shopping inför BF osv. Min sambo och jag väntar vårt första barn och är beräknade till den 8 januari 2013. Min lilla förhoppning är att den lilla vill kika ut den 9de då det är min morfars födelsedag. Annars vet jag inte vad jag ska skriva mer här. Inläggen kommer väl komma hoppas jag, och jag hoppas att mina tankar verkligen skrivs ner här nu istället för att ligga kvar i huvudet vilket man ändå kommer glömma bort senare.

 

Jag är förresten 24 år och har varit tillsammans med min sambo sedan juli 2008. Vi flyttade ihop i januari 2009 och bor i Göteborg. Är det något mer så fråga på, annars skriver jag vidare. Tjo!